32. Framme i Santiago de Compostella – äntligen?


Det gigantiska rökelsekaret i Santiagos mäktiga katedral svängde fram och tillbaka. Villiga kyrkans tjänare drog för allt vad de var värda i de tjocka repen, så att karet nästan såg ut att nudda kyrktaket. Röken letade sig ut bland kyrkbänkarna där pilgrimerna tyst jublade över väl förrättat värv. Den sakrala musiken fyllde kyrkorummet och grep, likt pilgrimspsalmen Härlig är jorden”, på ett förunderligt sätt, tag i vårt inre. Mängder av minnen från vandringen sköljde, som en okontrollerbar tsunami, över pilgrimerna.

Vänta! Skymtade jag inte Emilia, Pianisten, Doktorn, Turbotanterna, Arga väninnan, Bernard, Sorgsna Belgiskan, ’Bosse Larsson och alla de andra i vårt Team Camino lite längre fram i katedralen?

Nej, naturligtvis inte. Det var bara minnena, som så trängdes i min av intryck överfulla hjärna, att de behövde en egen bänkrad.

Vi var framme! På det stora torget utanför katedralen rådde närmast karnevalsstämning. Under den sista dagens vandring hade ytterligare nära, kära och vänner mött upp och adrenalinkicken var massiv under slutsträckan fram till det berömda torget. Väl där hade vi med stolthet köat i trappan upp till pilgrimskontoret där en något bister kontrollant nagelfarit våra pilgrimspass. Här krävdes bevis på att vi verkligen vandrat den väg som till Santiago bär. Jag fick ”med beröm godkänt” och tilldelades officiellt pilgrimsnamnet Georgius Edman på mitt diplom.

 

På torget omfamnade alla varandra i en blandning av total lycka och rädsla för att allt nu var över. Ungefär som konfirmander, som skall skiljas och kanske aldrig mötas mer. Men utan möten finns inget adjö och till slut är det dessa många, ofta korta men kravlösa möten, som etsar sig fast hos alla som vandrat Caminon.

Hur gick det då med sökandet efter livets mening, den målsättning som vi definierat vid vandringens början? Visst fann vi den – på sitt sätt! Efter otaliga diskussioner kunde vi enas om en yttre ram som definition för livets mening:

Meningen med livet är att ständigt söka efter dess mening. I det ögonblick du tror dig ha hittat fram förändras meningen till något nytt att söka efter. Ty livets mening är sökandet i sig  en variabel i ständig förändring.

Över århundraden har människans syn på livets mening ständigt förändrats. Kanske är det vår uppgift att just förvalta och utveckla den livsmening som är länken mellan svunna och framtida generationer. Inte nog med det, din egen livsmening förändras under livets gång. Inom den ram som sökandet i sig utgör skapas just din personliga livsmening. Likt pilgrimspasset fylls ramen med värdefulla stämplar” i form av minnen och upplevelser från din livsresa. Detta lapptäcke, som utgör livets kilt, blir aldrig färdigt utan just sökandet efter nya meningar, kalla det gärna äventyr, ger livet dess mening.

När min fru och jag efter 25 år i Japan flyttade hem till Sverige, undrade jag nyfiket och kanske lite ängsligt vilka nya oväntade ”meningar med livet” som nu låg framför mig. Inte visste jag att fiske av isgädda och segling skulle bli mina oväntade äventyr, eller att okända nya kamrater väntade på mig i en gymnastikklubb med det vackra namnet Opalen. Vem påstår att män inte kan få nya vänner efter 60?

Föga anande jag att pilgrimsvandringar snart skulle bli en av de vackraste och viktigaste bitarna i min egen livsmening. Santiago var målet, men inte slutet. Caminon är den perfekta evighetsmaskinen där grunden inte ändrats på 1000 år, men där varje steg alltid är nytt. Precis som i verkliga livet! Vi fortsätter att pilgrimsvandra i Spanien och andra länder, men ständigt återvänder vi till Caminon, pilgrimsledernas urmoder. Tack för att vi fått vandra den ännu en gång tillsammans med just dig som följt vår blogg. Vi har njutit av varje steg tillsammans. Nu bävar vi inför nästa bloggfria torsdags tomhet. Förhoppningsvis möts vi snart åter i den digitala blogghimlen eller längs leden till Santiago.

Till dess, visst stämmer det att ”lyckan kommer,  lyckan går”, men framför allt: Lyckan kommer ofta gående – rent av vandrande längs en pilgrimsled! Ultreia!

Annonser

16 thoughts on “32. Framme i Santiago de Compostella – äntligen?

  1. Kerstin 12 november, 2015 / 09:38

    Stort stort tack för att vi läsare fått ta del av er fantastiska vandring. Jag har njutit varje vecka, men inser att jag nu måste se framåt lite längre än till nästa torsdag… Kram

    Gilla

    • Bodil Herdenfeldt 12 november, 2015 / 10:19

      Som med varje skrift som förmår gripa tag i och införliva läsaren så känner jag en stor tomhet när sista raderna är lästa. Vill ha mer. Tack för de trevliga lässtunder torsdagarna gett mig.

      Gilla

  2. Maria Danielsson 12 november, 2015 / 10:34

    Har varit ett nöje att läsa, hoppas du inte slutar skriva.

    Gilla

  3. Anonym 12 november, 2015 / 10:54

    Tack för dina underhållande texter som vi mer än gärna tagit del av. En del har känts igen genom egna erfarenheter annat har man lärt sig av, och framför allt har man längtat tillbaka till känslan när man vandrade Caminon första gången. Dina blogginlägg har varit fängslande, målande,humoristiska och beskrivande. TACK

    Gilla

  4. Anonym 12 november, 2015 / 12:45

    Dina förmedlade intryck kräver även hos oss en hel egen bänkrad för att få plats. Du har så rätt: lyckan kommer gående – det gäller att se den!
    Tack för att vi fått vandra med, det har varit stort!
    Thomas

    Gilla

  5. Anonym 12 november, 2015 / 21:43

    Att ha fått följa er i denna härliga berättelse var fantastiskt. Att få möta er i Santiago de Compostella var en upplevelse för livet i sig! Ewa Sallander

    Gilla

  6. Eva B 13 november, 2015 / 08:55

    Har varit så kul att följa Vilken resa ni har gjort !Man blir lätt avis Säg till om ni behöver sjuksköterska som följer med i en liten ” golfbil” nästa gång

    Gilla

  7. Anonym 13 november, 2015 / 09:02

    Tack brorsan för dom fina och underhållande berättelserna,som i varje avsnitt också stämt till eftertanke.
    Kramar från brorsan.

    Gilla

  8. Kerstin 13 november, 2015 / 12:53

    Tack för alla tankar, som du formulerat så väl. De har manat fram en stunds eftertanke hos mig själv. ”Att vandra föder välbehag i kropp och själ”

    Gilla

  9. Anders Ahlbeck 13 november, 2015 / 16:29

    Tack Göran för att du delat med dig av vedermödor, ljuspunkter, insikter och skavsår längs vägen. Du har dessutom en sällsynt god förmåga att formulera dina tankar i skrift. Vägen är målet, vandra vidare!

    Gilla

  10. Ole Silen 13 november, 2015 / 22:51

    tack göran ! det har varit mycket givande att läsa dina noteringar från resan !! ole

    Gilla

  11. Ann-Sofie Allen 16 november, 2015 / 05:41

    Käraste Göran, det har varit mycket kul att få ta del av Dina upplevelser! STORT TACK! Många kramar till Dig och Kicki!

    Gilla

  12. Sten 16 november, 2015 / 15:08

    Tusen tack Göran för att Du med så fin penna delat med Dig av Dina betraktelser, det har varit fina andaktsfulla läsehögtider. Lev väl, ser fram emot ett glatt återseende!
    Sten

    Gilla

  13. Anonym 16 november, 2015 / 22:50

    Jaha, det var ju tråkigt att ni kom fram. Då kommer inga fler betraktelser som varit livfulla, underhållande och trevliga. Jag är sugen på att gå någon del själv! Vi får väl se. TACK! Eha

    Gilla

  14. Claes von Hofsten 17 november, 2015 / 21:59

    Gode Georgius – Tack för god underhållning. Tack för all lärdom och klokhet du förmedlat i synnerligen välformulerade betraktelser. Jag ska inte gå så långt som att påstå att det känns som du har gått åt mig, men emellanåt har jag ändå nästintill kunnat känna de trötta fötterna och de ömma axlarna och viss leda. En sak har du alldeles bestämt lärt mig, även om jag anade det redan innan: Jag har inte för avsikt att bli en sådan engagerad sökare, en sådan vandrare. Sökandet doserar jag sporadiskt i mindre och bekvämare portioner.
    Tack för att jag fick vara med och stort grattis till bedriften.

    Gilla

  15. Eva M. Olsson Lönn 13 mars, 2016 / 20:32

    Hej Göran, Tack för senast! Det var roligt att samtala med Kicki och dig igår hos Anna! Nu har jag med stort intresse läst denna trevliga blogg och tagit del av berättelser om Mesetan, Moberg, cimex l. och mycket annat! Jag har som sagt tankar på att pilgrimsvandra, så det var inspirerande läsning! Allt gott till er!
    Bästa hälsningar, Eva M. Olsson Lönn

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s