20. De små krökarnas väg

207

Äntligen såg vi slutet på den långa spikraka uppförsbacke där vi lätt framåtlutade stretat på under den senaste timmen. Grusvägen böjde av i en svag vänsterkurva upp till själva högplatån. Väl där skulle vi ta en efterlängtad paus.  Men vad väntade oss bakom kröken tro? Vår pilgrimsled, de många små äventyrens hovleverantör, hade säkert en ny upplevelse i beredskap.

Kanske en liten by som försiktigt växte fram mellan träden?  Rent av en ny krävande uppförsbacke, just när vi trodde att vi nått toppen? En överväxt ruin, som satte fantasin i rullning? Skymten av en vattenspegel långt i fjärran?  Ett oväntat möte? Eller en öppen medeltidskyrka där vår medvandrare från Skottland kunde fylla kyrkorummet med musik från sin blockflöjt?

209

225

Vi kom att längta efter dessa roliga, oväntade, ljuvliga,  spännande och ibland overkliga äventyr i miniformat. Långsamhet och nyfikenhet var allt som behövdes för att uppskatta pilgrimsvandringens härliga små krökar. Krökar som påminde om livet självt, då när karriären någonstans och någon gång planade ut. Slut på fler, mer, längre, större och bättre av allt. De spektakulära svängarna längs livets motorväg låg bakom oss. Framför oss verkade en smal rak väg ligga, en väg som ständigt bar utför mot den slutliga destinationen. Tråkig och utan överraskningar. Med bävan minns man den gamla planschen med ålderstrappan som nådde sin topp redan vid 50 innan det bar utför igen. Vilken tur att kartan och verkligheten inte stämmer! Och att det är verkligheten som gäller! En verklighet där varningsskyltar om ”smal och kurvig byväg” känns häftigare än motorvägarnas 120-skyltar. En rolig verklighet.

 

Den sköna utsikten från topparna i all ära men precis som längs pilgrimsleden finns livets äventyr längs de många små kurvorna. Hemligheten ligger i att själv kunna välja sin färdväg och att lyckas dra ner på takten för att hinna uppfatta krökarna med sina överraskningar.

Inte alla krökar levererar skönhetsupplevelser. Grusvägen vid den spikraka uppförsbacken svängde nu runt en ladugård. Där stod två stadiga bönder. Med hjälp av en intensiv gasbrännare var de fullt sysselsatta med att avlägsna de sista borsten hos en ståtlig gris som just grymtat färdigt. Makabert? Inte alls, bara en naturlig ögonblicksbild från verkligheten. Oväntat? Definitivt!

201

Då som nu spanar vi med betydande nyfikenhet  runt krökarna för att få en första glimt av nästa miniäventyr.

3 reaktioner på ”20. De små krökarnas väg

  1. Lars Engstedt 20 augusti, 2015 / 10:50

    Tack Göran!
    Det är som du säger. Om man ska få något till livs så håll upp ögonen öppna inför nästa krök.
    Hälsningar Lars

    Gilla

  2. Sten 20 augusti, 2015 / 11:15

    Tack Göran!

    för ännu en finstämd fundering om livets törnbeströdda stig som ibland så häftigt dränks i honung & mjölk.

    Det har varit tomt utan Dina fina pilgrimsreflektioner några veckor. Så härligt detta inlägg ÄR:
    Spänningen nådde oanade höjder då jag undrade vad som var på andra sidan kullen.

    Det är kunnigt att aktivera oss blogföljare, stiligt att Du inte ”valde the easy way” out som naturligtvis hade varit att låta den sorgsna belgiskan (…..den tydligt mystiska karaktären!) komma tillbaka så här tidigt.

    tacksammast
    Sten

    Gilla

  3. Eva B 20 augusti, 2015 / 21:02

    Som alltid så kul att läsa Vilka äventyr ni upplever under färden och kloka funderingar finns också med

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s