12. Svallande diskussioner

PG1-017
Det kom ingen ”vanlig vardag” längs pilgrimsleden. Varje dag levererade vandringen istället en spännande plattform av nya vägar, möten och utmaningar. Men det gick inte att, timme efter timme, bara ge sig hän åt vägen. Vi blev med tiden bra på att proaktivt addera egen spänning under dessa veckor av icke inbokad tid. Huvudsysslan att vandra, äta, sköta om fötter och att vila gick med automatik. Spänningen levererades av möten och inte minst diskussioner!

Pilgrimsleden passade alldeles utmärkt för långa och krävande diskussioner. Längs långa raksträckor fungerade diskussionen bättre än under branta stigningar och elaka nedförsbackar. Det fanns ingenstans att gömma sig. Att sacka efter och gå för sig själv blev strax ytterst långtråkigt. Att fly genom att skynda före var bara slitigt för fötterna. Det gällde istället att på plats i ledet ta sig igenom hela diskussionen. Ibland fick man stöd för sina tankar och idéer, men lika ofta kraftigt mothugg. Märkligt förresten vad mycket man tål om kritiken kommer från en avsändare som inte vill såra. Och hur lite man klarar av om det uttalade uppfattas som elakt.

Där på pilgrimsleden blandades livsviktiga frågor hejdlöst med skratt och rent skabrösa historier. Vi njöt av det ljuvligt kravlösa nuet. Vilken ofantlig lyx att under en hel förmiddag få diskutera den tämligen oväsentliga skillnaden mellan ”dominant” och ”dominerande”.

Och så var det naturligtvis kvinnorna:

– Ni svenskar behandlar era fruar som jämlikar! Vi fransmän behandlar dem som kvinnor! Pilgrimsvandraren vid vårt middagsbord log underfundigt när han punkterade kvällens diskussion! Det blev också avrundningen av det ambitiösa diskussionsämnet, ”Att förstå kvinnan”.

Efter tre dagars heta diskussioner hade vi gett upp. Frågan var oss övermäktig. Ändå ansåg vi oss alla besitta omfattande empirisk kunskap i ämnet. Vi fick välja något enklare att diskutera. Det blev – ”Livets mening”.

Men innan vi lämnade kvinnans mysterier för livets mening hade Teorin om Turbotanterna skapat smärre tumult i gruppen. Den utgick från vår barndoms släktträffar. De där middagarna med engagerade, glada och högröstade fastrar och mostrar! Turbotanterna! Men var fanns farbröderna, deras män, om inte borta i hörnet vid bokhyllan. Tillsammans med andra trötta herrar smuttade de försiktigt tyst på något starkt. Ganska tråkiga gubbar!

Så hade de minsann inte alltid varit. Vid fyllda trettio ville och kunde de allt. Vägen till framgång var klar och inspirerande. Vid fyllda fyrtio hade något hänt. Toppen var redan nådd, eller i alla fall inom synhåll. Karriär och ambitionskurvan sluttade allt tydligare nedåt.

Turboman

Samtidigt hade generationen Fastrar tagit sig igenom 30-talet fyllt av blöjor och support till den karriärande mannen! Likt Clark Kent i telefonkiosken bytte hon nu snabbt och elegant om till sin nya roll som Turbotant:

– Undan blygsamhet och modesthet. Nu är det dags för mig!

turbodam

Inte alla herrar klarade av verkligheten. I kurvornas skärningspunkt någonstans i mitten av 40-talet insåg han vad som höll på att ske. I värsta fall ledde det till att han desperat sökte sig till en lågturbad beundrande yngre partner. Bara för att några år senare få vara med om nästa turboeffekt! Ur askan in i elden!

Men räddningen var nära. Lyckades man behålla tvåsamheten blev den sammanlagda ambitionsnivån för kvinnan + mannen fortsatt hög under många år framåt.

turbotvåa

Sedan Fastrarnas tid har turboeffekten inträtt allt tidigare. Idag är den helt parallell med mannens. I den moderna tvåsamheten levereras tidigt en fantastisk kraft och initiativförmåga. Men vad händer sedan, när tröttheten drabbar båda två? Från oanade höjder till havets botten går livets resa med mängder av utslitna par som hänger framför sina datorer och undrar vad som egentligen hände med livet?

turboframtid

Resultatet av vår diskussion blev inte ”Att förstå kvinnan” utan snarare att identifiera en fantastisk framtidsmarknad för ”Hur får man män och kvinnor att bibehålla sin turboeffekt?” Grundreceptet lydde: Pilgrimsvandra!

Mörkret hade lagt sig och diskussion klingat av. Den hade fyllt sitt syfte att underhålla, irritera och skapa eftertanke. Vandrarna gjorde sig redo för natten, plockade med sina packningar och förberedde nästa morgons avfärd. Snart skulle pilgrimsleden förse oss med ännu en ny sträcka att vandra. Det var upp till oss att fylla den med mening, livets mening!

PG09-064

6 reaktioner på ”12. Svallande diskussioner

  1. Sten 21 maj, 2015 / 09:19

    Bedårande betraktelse; vilken ynnest att få denna klokskap på morgonkvisten!
    Stort tack Göran

    Gilla

  2. Kerstin 21 maj, 2015 / 09:50

    Gillar!

    Gilla

  3. Eva B 21 maj, 2015 / 12:03

    Tror du att det räcker om man tar Hornsgatan några varv med maken??

    Gilla

  4. Ronald Jansson 21 maj, 2015 / 18:07

    Följer med stort intresse! Förstå kvinnor! Hur långt kom Ni? Jag menar i det ämnet.
    Finns det tillägg så är jag idel öra!

    För övr. Kan någon förklara vad en ” Lågturbad beundrande partner” är? Jag har mina aningar men ”lågturbad”? Svenska Akademins lilla gråa kunde inte hjälpa min okunnighet.
    Ronald

    Gilla

  5. Anonym 21 maj, 2015 / 18:26

    här sysslar vi hängivet med att gräva upp läckande vattenledning meter efter meter….

    Gilla

  6. Eva Bengtsson 21 maj, 2015 / 21:21

    Underbart!
    Följer dina texter och njuter, och längtar givetvis tillbaka.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s