11. Kärlek och kristallisering

PG2006-130

Leden ut ur Conques slingrade sig mödosamt fram och tillbaka uppför det brant stupande berget. Svetten rann snart längs ryggraden och remmen från ryggsäcken skar in i axlarna. Bar jag verkligen endast på 12 kg? Det upplevdes som minst 25. Varje steg framåt och uppåt krävde mod och en betydande viljeansträngning.   Detta var det slutliga bidraget till en viktig insikt:

”Vi bär med oss alltför mycket på vår vandring längs pilgrimsleden, precis som i verkliga livet!”

Till nästa år skulle ryggsäcken bytas ut och den generösa packningslistan analyseras i detalj. Behövdes verkligen såväl deodorant som rakvatten under vandringen? Inför en pilgrimsvandring är bördan på ryggen inte så svår att ta kontroll över. Det gäller såväl ryggsäcken i sig som själva innehållet. Det hade, under senare år, hänt en hel del på ryggsäcks-fronten och även om jag inte tyckte att min egen säck var direkt antik så höll den inte längre måttet. Det var dags att investera i en bra ryggsäck och framför allt att lära sig juster- och avlastningssremmarnas stora betydelse.

Också livets ryggsäckar har moderniserats. Nya avlastningsremmar har under olika skeenden tillkommit. Det är bara det att vi inte alltid kommer ihåg att använda dem på rätt sätt. En genomgång av livets packningslista kan också, då och då, vara på sin plats.

Efter en 200 meters stigning nådde vi ett litet kapell varifrån vi kunde blicka ner på den stad som vi just lämnat. En stad full av rörelse. Allting skulle städas och göras klart för dagens pilgrimer, som bara inom någon timme skulle börja anlända till klostret. Och där, där skymtade vi bestämt framför kyrkan en lång vänlig präst som såg fram emot att få omfamna, plåstra om och kanske även utmana nyankomna själar.

Vi beundrade vyn över Concques och njöt av insikten om vad vi just klarat av. Kopplingen mellan möda och belöning var som så många gånger tidigare omedelbar och uppenbar.

Den här dagen slutade hos Bernard vars gård låg någon kilometer vid sidan av den markerade pilgrimsleden. Hit hittade inte så många vandrare. Men härbärget låg vackert beläget högst uppe på åsen, sängarna var nya och maten god, när den väl serveras.

PG2006-138

Vi var sex personer denna kväll, inklusive en ung sorgsen belgiska som vandrade helt ensam. Ungkarlen Bernard var överlycklig att få så många gäster och bjöd genast på en flaska lokalt vin. Den vandrare som stannat i ett halvår och hjälpt Bernard att reparera ett av uthusen hade, bara för någon vecka sedan, gett sig av. Nu var han ensam igen och behövde minsann prata av sig. Vid vinflaska nummer två började han berätta om sin kärleksfilosofi. Han sa sig utgå från den franske 1700-tals författaren Henri Stendhals definition av kärlekens olika faser!

– Kärleken är en form av panikattacker utlösta av överväldigande upplevelser, berättade Bernard.

– Först kommer beundran, sedan längtan, följt av hoppet. Först därefter »kristalliseras« kärleken. Tvivlet har tyvärr för vana att snart infinna sig, men med besvarad kärlek kan en andra »kristallisering« sker. Betänk att kärlek är en process som sker inom en människa och som inte alltid besvaras av föremålet ifråga. Det räcker sålunda inte med att det säger ”klick” hos en person, det måste säga ”klick/klick”, fortsatte han

Vi försökte ta till oss detta något dunkelt sagda allt medan Bernard ingående berättade om sina, mer eller mindre, lyckade kärleksäventyr. Diskussionens vågor gick nu så höga att middagen helt glömdes bort av värden.

PG2006-140

Vi borde fokusera på det lokala vinet tyckte Bernard. Med hjälp av gästernas insatser kom så småningom måltiden på bordet. Bernard somnade redan till soppan medan vi övriga fullbordade middagen och tog hand om disken. Vår sorgsna belgiska medvandrerska öppnade sig aldrig för oss. Hon var väl helt enkelt ännu inte redo att dela sin börda. Inte ens med främlingar. Redan tidigt nästa morgon lämnade hon härbärget och borta vid första vägkröken försvann hon för alltid ur våra liv.

Pilgrimsvandringen hade serverat oss ännu en oväntad kväll. Vi somnade ovaggade, drömde om kristallisering medan kroppens muskler laddade om inför nästa dags vandring.

 

 

 

4 reaktioner på ”11. Kärlek och kristallisering

  1. Kerstin Nilsson 13 maj, 2015 / 10:14

    En genomgång av livets packningslista… Ja, det är så sant som det är sagt. Ska tänka på det. Tack, Göran!

    Gilla

  2. Sten 13 maj, 2015 / 15:44

    Tack Göran för härlig läsning, din penna funkar så väl även mellan raderna.

    Oerhört spännande synopsis med den sorgsna belgiskan som härmed introducerats …..en tydligt mystisk karaktär!
    Nu vågar jag -än mindre- låta något inlägg passera förbi. Ser fram emot hennes återuppdykande och då i en komplett intrig; får hon- eller ger hon sina pilgrimsvandrare- en helt orimlig imaginär axelbörda under den skalbeströdda pilgrimsleden?
    Får vi tydliga ledtrådar i nästa inlägg?
    Detta att hon ”försvann för alltid” ser jag som en godkänd fint för att Du ska kunna chocka oss läsare framgent.
    Tog just blodtrycket och det har nu gått ner mot normala värden igen, ser fram emot nästa topp!
    Stort tack
    Sten

    Gilla

  3. Carl-Olof Edman 14 maj, 2015 / 23:11

    Fint brorsan. Funderar på vad jag kan slänga från livets packningslista. Remmarna börjar skära in.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s