10. Järnsängar och pilgrimstvätt

 

Den dagliga pilgrimstvätten av strumpor, kalsonger och T-shirt var just avslutad. Den gick till så att man la tvätten på golvet i duschen och hällde över lite Y-3. Medan vattnet strilade över kropp och kläder stampade man sedan snabbt och hårt på stället. Några minuter senare var saneringen avslutad. Nu hängde kläderna på tork på sängens kortända, eller ute på klädstrecket. Med lite tur så skulle de vara hyggligt torra nästa morgon. Vi funderade på att ta patent på tvättproceduren och sedan sälja den dyrt till Electrolux.

Ljuset släcktes klockan 22:00 och de sista pilgrimerna trevade sig, i det svaga skenet från nattupplysta toaletter, skyndsamt fram till sina våningssängar. Själv låg jag säkert förankrad i en överslaf alldeles intill det stora rummets enda fönster. Det stod på glänt och mellan träjalusiernas ribbor strömmade sval vårluft in i rummet. Det var i mitten av vår andra vandringsvecka och vi övernattade i klostret i Conques, vår första riktiga pilgrimsstad. Staden ligger vackert belägen på centralmassivets slutning ner mot låglandet. Inte så många kloster tar emot pilgrimer som nattgäster. Men de var alltid vår högsta prioritet vid övernattningarna. Här fanns nödvändigtvis inte de bästa sängarna, men gemenskapen, de enkla ritualfyllda måltiderna och den unika atmosfären sköljer över pilgrimen som en mjukgörare för själen.

Ensam var jag inte. I dubbelsängarna av järn vilade sig ett 50-tal trötta pilgrimer, män och kvinnor i samma rum, efter en krävande dagsvandring. Snart nog hördes de första ljudliga snarkningarna. Inte så sällan åtföljda av hyssjande tillsägelser på såväl kända som okända språk. Snarkningarna fick så småningom sällskap med ljudsensationer från andra kroppsöppningar, åtföljda av fniss eller möjligen ett svagt ”pardon”. Flertalet av pilgrimerna var 55-plussare. Då gör sig naturen gärna påmind minst en gång per natt. Så strax förstärktes kakafonin av hasande äldre kroppar som i mörkret försökte ta sig ner från översängarna. Järnsängarna gnisslade.

– Aj, där missade någon trappsteget.

– Hoppsan, det var visst inte sängkanten utan grannen i undersängen vars fot halkat lite snett.

-Oj, stod en annan säng så nära?

En fantastisk natt som jag aldrig vill vara utan. Upplevelserna på luckan under lumpartiden stod sig slätt i jämförelse med en natt i klostret! En för alla, alla för en! Välbehövlig sömn fick vänta, nu gällde det sanna pilgrimslivet.

76 vandringsdagar betyder även 76 övernattningar! Inte alltid vad man tänkt sig, men alltid lika spännande. Om klostren fanns på topplistan så fanns det annat nere i botten.

Sämsta övernattningen var nog på en bondgård i Frankrike, där bonden köpt in begagnade våningssängar på loppis och gjort om den gamla svinstian till ett härbärge för pilgrimer. De mjuka säckande sängresårerna var inget för hårt slitna ryggar. Då var det bättre att lägga madrassen direkt på golvet. Fullt var det nog aldrig på det här stället, så det gick för sig att ta dubbla madrasser.

 

Övernattningarna är en ytterst viktigt del av en pilgrimsvandring, och ett bestående minne. Fortfarande kan jag, om än med viss tvekan, räkna upp alla våra 76 härbärgen. Det är kontrasterna på vägen som gör mödan värd!