1. Tankar om tid

PG044

”En elefant äts enklast i små bitar” säger ett asiatiskt ordspråk.  Med detta i åtanke hade vi bestämt oss våren 2005 för att dela upp vårt vandringsprojekt till Santiago de Compostela i sex årliga etapper om cirka 25 mil vardera.

När vi berättade om våra ambitioner för en professor vid Stockholms Handelshögsskola frågade hon om vi inte kunde komma och presentera projektet för hennes studenter.
– Du får väl vänta tills vi klarat av vår vandring, menade vi.
– Nej, det är inte vandringen i sig, som jag tänker på. Det är ambitionen att lägga upp ett personligt 6-årsprojekt, som skulle kunna ge studenterna en liten tankeställare. I deras värld är allt, som befinner sig längre bort än 2 år, ointressant, vare sig det gäller framtid eller historisk tid, log hon.

Sådan är alltså dagens 2-års värld. Kanske var det så även när vi växte upp? Fast ändå inte. Presentationen för studenterna låter fortsatt vänta på sig.  Det tog oss till slut sju år innan vi på hösten 2011 jublande, tillsammans med nära och kära, vandrade in i Santiago De Compostela.

Detta är berättelsen om varför troende, sökare och ateister passar alldeles speciellt bra tillsammans under långa krävande vandringsprojekt. En är full av tillit, en är förhoppningsfull och en ifrågasätter och vill först ha bevis. Det underliga är att dessa roller över distans och tid skiftade mellan oss. Inte bara det. Det finns nog en viss del troende, viss del ateist och viss del sökare i var och en av oss.  Dagsformen kunde rent av avgöra den aktuella livsinställningen.

– Idag är jag 40 % ateist, 35 % sökare och 30 % troende. Undrar hur det ser ut imorgon?

– Men vänta nu, det där blir ju 105 %!

Just det! Precis som livet! Vissa saker går helt enkelt inte ihop!

En pilgrimsvandring i början av 2000-talet fokuserar inte nödvändigtvis enbart på trosfrågor. Istället binder vandringen samman en bukett av spännande livsfrågor och skapar en generös plattform av tid:

– tid för tankar

– tid för samtal

– tid för intryck

– tid för eftertanke

Någon sa också:  tid för andlighet.

Vandringen blev till en plattform på vilken otaliga spännande diskussioner, möten och upplevelser skapades. En plattform för att lära känna varandra, att bygga tolerans på och inte minst att tillsammans ha roligt på. Inte ”trevligt”, som man har när man blir lite äldre, utan roligt, ja rent av ”skitkul”, precis som under unga år.

Annonser

4 thoughts on “1. Tankar om tid

  1. Christina Sjöberg 18 mars, 2015 / 16:32

    Spännande början. Skall bli intressant att följa.

    Gilla

  2. Carl-Olof Edman 18 mars, 2015 / 18:27

    Käre bror.
    Ser med förväntan fram emot dom följande 150 milen. Ni hade säkert skitkul. Andra tider nu. Nu är det trevligt

    Gilla

  3. Dag Forsselius 18 mars, 2015 / 20:41

    Jag har börjat lägga mig till med en obefogad ovana, nämligen att emellanåt hänvisa till min ålder.
    Som om den kunde ursäkta något. Det hade varit befogat i tonåren och ett tag framåt, då ett och annat förvisso kunde behöva en ursäktande förklaring. Men nu…

    Nu till saken. Jag ser fram mot dessa epistlar. Vid min ålder känns det tryggt att kunna vänta sig nästa opus inom några veckor. Två år är en alldeles för fjärran tidshorisont.

    Doppa inte pennan för djupt i hornet och sanda ordentligt!

    Tuus
    Dag

    Gilla

  4. Manuela 18 mars, 2015 / 23:18

    du kloker!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s