7. Vikten av rutiner

vila5

Vi lärde oss snart att rutiner är framgångens moder. Glöm tiden, den betyder kanske allt i vardagslivet, men ingenting längs pilgrimsleden! Den stig som var vår verklighet och där vi vandrade mot ett fjärran mål, inte bort ifrån någonting.

Tänk inte i kilometrar och geografiska avstånd. Tänk inte på att komma fram. Fokusera på rutiner så kommer kilometrar och upplevelser av sig självt. Att fotvandra en sträcka på 155 mil är i sig en enda lång hyllning till långsamhetens värld. En värld med mängder av tid för att göra det vi vanligtvis inte har tid att göra, nämligen att slösa med tid.

Under de första vandringsdagarna fokuserade vi på att komma fram så fort som möjligt. Vi gjorde helt enkelt det mesta fel: gick för fort, för länge och upplevde pauserna som ett försenande moment. Resultatet blev att vi ofta nådde vårt övernattningsmål redan vid tvåtiden på dagen. Sedan satt vi där i våra våningssängar och dinglade med fötterna i väntan på att andra pilgrimer skulle anlända och middagen begås. Det tog ett antal dagar innan långsamhetens filosofi kom att accepteras. Förr eller senare kommer vi ju alla fram till slutmålet. Det finns ingen anledning att skynda dit!

Rutiner är inte tråkiga. Rutiner är trygghet och ett fungerande recept, nästan en algoritm, för hur man på bästa och roligaste sätt klarar av något krävande – som en pilgrimsvandring:

  • Börja dagen med en Gammeldansk.
  • Ligg inte och sega i sängarna. Alltså avmarsch före klockan åtta.
  • Tag korta pauser efter varje vandringstimme.
  • Gå aldrig förbi ett öppet värdshus eller kafé.
  • Lufta fötterna så ofta som möjligt.
  • Svalka fötterna i varje flod eller bäck som passeras.
  • Vila under ordentligt tilltagna lunchpauser.
  • Definiera ett diskussionsämne per dag.
  • Se till att varje dag utbyta tankar med minst en okänd människa.
  • Stanna ofta upp, men förbli inte stående. Det viktigaste i livet är inte hastigheten! Det är att kontinuerligt röra sig framåt i en okänd värld av äventyr och möjligheter.

Målet för dagen nåddes nu någon gång mellan 4 och 6 på eftermiddagen, och då hade vi 20 – 25 km vandring bakom oss. Alldeles perfekt för att hinna med lite vila samt fot- och persedelvård innan middagsklockan ljöd.

Under planeringsstadiet funderade vi på att, då och då under vandringen, ta en vilodag – en dag då det fanns tid för att ladda batterierna och kanske även turista lite extra i den kulturbygd vi genomkorsade. Vi provade på det en gång, men det fungerade inte! Vi var helt enkelt där för att vandra, inte för att vila och turista. När andra vandrare om morgonen snörde på sig sina kängor och med ett stön svängde ryggsäcken över axeln gick det inte att ligga kvar. Pilgrimsleden kallade!

fötter fötter2

Annonser

7 thoughts on “7. Vikten av rutiner

  1. Eva 16 april, 2015 / 09:48

    Precis som i livet Man skyndar i början av livet ,ska hinna allt och med åldern kommer lugnet och lite slöseri med tid

    Liked by 1 person

  2. Hans Nilsson 16 april, 2015 / 13:12

    Det ser ut som Näcken sitter och förbereder sig på ett dopp 🙂

    Gilla

  3. Hans Nilsson 16 april, 2015 / 13:14

    Bilden högst upp brukar vi kalla ”I en plåsterträdgård”, det var nämligen stor åtgång på Compeed den dagen…

    Gilla

  4. PO 16 april, 2015 / 23:23

    Dessa rutiner kan säkert vara bra även i det dagliga livet utanför pilgrimsvandring – möjligen med undantag av att lufta och svalka fötterna!

    Gilla

  5. Ronald Jansson 17 april, 2015 / 16:51

    Kom äntligen in på din site…Fick alltså alla sju inläggen samtidigt!
    Har läst och begrundat……Tog Ni verkligen bara en gammeldansk på morgonen?
    Där ser man . Man kan gå långt på en gammeldansk.
    Nej, måste nog svalka fötterna lite.

    Gilla

  6. Claes von Hofsten 18 april, 2015 / 22:50

    Hej igen. Jag har läst varje rad, några t o m två gånger och jag blir både matt och fortsatt oförstående. Ditt detaljerade berättande får mig som den skeptiker jag är att fundera över vad det är du egentligen förmedlar, vad är det som döljs. Min misstanke är att du med majorens (visst blev du nå´t mer än vicekorpral) käckhet försöker maskera lidandet. Jag vet ju att du överlevde, men fanns där aldrig en fundering kring frågan om ni inte hade tagit er vatten över skallarna, om ni skulle begränsa insatsen, övergå till vanlig sansad turism, men visst, det är sannolikt svårare att backa i grupp….

    I Bladet igår såg jag något om pilgrimmarnas dag i södra Stockholm med ”spotify-orientering” (?!) och andra märkvärdigheter. Jag ser fram emot nya spännande rapporter från en ännu obegriplig värld.

    Claes vH

    Gilla

    • Göran Edman 20 april, 2015 / 19:10

      Bäste Herr Följare. Detär som med ett pussel eller en god deckare. Helheten framkommer först när sista biten fallit på plats eller sista raden är skriven. Så håll ut! Eländet kommer!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s