2. Den svarta madonnan

   PG006

Djupt inne i det franska centralmassivet ligger den medeltida staden Le-Puy-en-Velay. Dess berömda katedral, med sin staty av den Svarta Madonnan, är en av de viktigaste utgångspunkterna för pilgrimer på väg till Santiago de Compostela i västra Spanien. Just där befann vi oss en sval och solig marsmorgon 2005. Snart skulle det första viktiga steget tas på vägen mot Santiago. Den Svarta Madonnan tittade undrande på gruppen nedanför sitt upphöjda altare. Jesusbarnet såg mindre förvånad ut, där han kikade ut mellan magknapparna i hennes långa klädsel.

-Vad är nu detta som katten har släpat in, verkade Madonnan tänka. Det här gänget är inte helt lätt att placera. Katoliker är de definitivt inte. Förmodligen någon typ av protestanter. Sådana där ifrågasättande, ”moderna” människor, som inte tror, men som ändå, när det så passar, vill ha del av de troendes värld och dess livsbejakande trygghet. Att vara katolik är minsann inget snabbköp av livsfrågor där man kan plocka det man vill. Det gäller att ta hela paketet. Allt eller inget! Så vad gör dessa människor längs vår pilgrimsled? undrade hon.

– Förresten, ända fram till Santiago de Compostela lär de inte komma! la hon till lite vresigt.

– Lugna ner dig mamma. Nu är du lite väl intolerant, sa Jesus lugnande. Vi lever ju ändå i det 21:a århundradet. Inkvisitionen är sedan länge nedlagd.

– Och förresten, fortsatte Jesus, de är faktiskt föraviserade och registrerade precis enligt reglerna. Det är ett gäng herrar som vill bevisa att gubbar kan göra annat än att åka på fotbolls- och skidresor. Tanken är att de skall vandra 25 mil om året för att, om så där sex till sju år, nå Santiago. De tre som står längst till höger kallas team Stockholm och utgör kärntruppen. Strax där bakom står en gästvandrare. Sådana kommer och går över åren. Och längst fram hittar du team Londons två representanter. De kör lite av sitt eget lopp, och är med varje år, men bara en vecka åt gången.

– Minst sagt komplicerat, hördes Madonnan mumla.

– Just det, precis som livet, svarade Jesus.

– Hallå där! Madonnan höjde rösten. Du skall inte komma och prata om komplicerat liv med mig inte. Att du, som Guds son, är världskändis kan man väl förstå, men att jag, en enkel bondkvinna, två tusen år efter min död, fortsatt dyrkas av miljontals människor, är inte lätt att ta in, skall du veta. Vilken klassresa säger vissa, men det finns stunder då jag mer känt mig som en surrogatmamma.

– MEN MAMMA, ropade Jesus förskräckt.

Här beslöt vi oss för att lämna den lilla familjens diskussioner. Vi hade en väg att vandra. Innan kyrkdörren slog igen tyckte vi oss höra mor och son på pilgrimslatin ropa: ”Ultreïa!”, hälsningsorden om ”lycka till” som alltid används när pilgrim möter pilgrim.

PG001

Den vackra breda trappan ned från katedralen badade i sol och de 10 kg tunga ryggsäckarna kändes knappast av. I stadens utkant dök den första distanspilen upp i ett vägskäl: ”Santiago 1521 km”.

GR65

Annonser

3 thoughts on “2. Den svarta madonnan

  1. Carl-Olof Edman 22 mars, 2015 / 11:04

    Säkert höll både Jesus ovch Madonnan tummarna för att er ”resa” till Santiago skulle bli lyckad.
    Fin läsning brorsan ser fram emot nästa avsnitt.

    Gilla

  2. Anonym 22 mars, 2015 / 11:20

    Mama Mia vilken härlig läsning!

    Gilla

  3. Sten 22 mars, 2015 / 20:57

    Heja Göran
    Vill minnas att DU sloganiserade livet once som; ”Success is a journey, not a destination”. Keep walking keep writing please, Din penna är lika vass som alltid, ser fram emot mer klokskap!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s